Om vi ser tillbaka på mediernas historia från tryckpressen till dagens sociala medier finns det ett en röd tråd som ständigt är närvarande – kommunikation som blir allt mer decentraliserad. Sättet att kommunicera har dock sett ganska likartat ut under lång tid. En har talat till många. Men nu, snart 20 år efter webbens genombrott, lever vi i en värld där många talar till många.
Något som känns märkligt för många, särskilt för medelstora företag med lång historik som lever i invanda mönster. På kort tid har man helt tappat kontrollen över informationsflödet. På kort tid har varje individ med en telefon eller dator (även här suddas linjerna ut) kommit att bli en journalist med möjlighet att nå ut till hela världen.
Reaktionen blir ofta att man drar sig tillbaka innanför sina egna murar där man sakta förtvinar.
Med professionalitet och rationalitet som ledstjärnor kämpar man vidare mot informationsstormen som får slottets fundament att skälva.
Ett bättre förhållningssätt vore att omfamna förändring och se möjligheterna. ”Men Facebook är bara en fluga”, gastar olyckskorparna. Mitt svar är att det naturligtvis är så. Tids nog kommer Facebook att ersättas av något annat. Men nyckelordet är just ersättas. Att kommunicera med varandra är, om jag får använda ett så svulstigt uttryck, en av mänsklighetens grundpelare. Att utvecklingen skulle gå bakåt är därför väldigt osannolikt. Då är det bättre att hoppa på tåget nu och vara redo inför framtiden.
Genom att arbeta tillsammans med dina kunder istället för att tala till dina kunder kan du uppnå fantastiska resultat.
Som vanligt är konsten en bra inspirationskälla och jag vill därför tipsa om den japanska konstnären Yayoi Kusama och hennes installation med namnet ”The Obliteration Room” som är en del av hennes utställning ”Look now, see forever”.
Ett rum inreddes helt i vitt. Vit soffa, vita väggar, vitt piano. Under två veckor gav museet färgglada runda klistermärken till dess yngsta besökare. Resultatet?
Om vi ser tillbaka på mediernas historia från tryckpressen till dagens sociala medier finns det ett en röd tråd som ständigt är närvarande – kommunikation som blir allt mer decentraliserad. Sättet att kommunicera har dock sett ganska likartat ut under lång tid. En har talat till många. Men nu, snart 20 år efter webbens genombrott, lever vi i en värld där många talar till många.
Om vi ser tillbaka på mediernas historia från tryckpressen till dagens sociala medier finns det ett en röd tråd som ständigt är närvarande – kommunikation som blir allt mer decentraliserad. Sättet att kommunicera har dock sett ganska likartat ut under lång tid. En har talat till många. Men nu, snart 20 år efter webbens genombrott, lever vi i en värld där många talar till många.
Ett faktum som känns märkligt för många, särskilt för medelstora företag med lång historik som lever i invanda mönster. På kort tid har man helt tappat kontrollen över informationsflödet. På kort tid har varje individ med en telefon eller dator (även här suddas linjerna ut) kommit att bli en journalist med möjlighet att nå ut till hela världen.
Reaktionen blir ofta att man drar sig tillbaka innanför sina egna murar där man sakta förtvinar.
Med professionalitet och rationalitet som ledstjärnor kämpar man vidare mot informationsstormen som får slottets fundament att skälva.
Ett bättre förhållningssätt vore att omfamna förändring och se möjligheterna. "Men Facebook är bara en fluga", gastar olyckskorparna. Mitt svar: naturligtvis är det så. Tids nog kommer Facebook att ersättas av något annat. Men nyckelordet är just ersättas. Att kommunicera med varandra är, om jag får använda ett så svulstigt uttryck, en av mänsklighetens grundpelare. Att utvecklingen skulle gå bakåt är därför väldigt osannolikt. Därför är det bättre att hoppa på tåget nu och vara redo inför framtiden.
Som vanligt är konsten en bra inspirationskälla och jag vill därför tipsa om den japanska konstnären Yayoi Kusama och hennes installation med namnet "The Obliteration Room" som är en del av hennes utställning "Look now, see forever" vid Queensland Gallery of Modern Art.
Ett rum inreddes helt i vitt. Vit soffa, vita väggar, vitt piano. Under två veckor gavs färgglada runda klistermärken till museets yngsta besökare. Resultatet?
Yayoi skapade de förutsättningar och ramar som fanns för konstverket (vitt rum, klistermärken, barn). På så sätt kunde hon styra resultatet i en viss riktning, men hon kunde inte veta exakt hur resultatet skulle komma att se ut. En sak är säker, när vi arbetar tillsammans kan det vita och trista snabbt övergå till något färgglatt och minnesvärt.
